![\"\"](\"http:\/\/framatkamrater.noblogs.org\/files\/2019\/02\/bild.blogg1_-1024x768.jpg\")
<\/center>F\u00e4rjan mellan Trelleborg och Rostock.<\/strong><\/p>\nGenom fartygets vindlande korridorer g\u00e5r vi f\u00f6r att s\u00f6ka efter toaletten. F\u00f6rbi spelmaskinerna, f\u00f6rbi baren, f\u00f6rbi hundratals hytter med s\u00e4ngplatser.<\/p>\n
Det finns m\u00e5nga f\u00f6rb\u00e4ttringsf\u00f6rslag vi hade kunnat maila f\u00f6retaget om. Varf\u00f6r \u00e4r toaletterna s\u00e5 l\u00e5ngt borta? Och n\u00e4r vi v\u00e4l hittar dem, varf\u00f6r \u00e4r de k\u00f6nsuppdelade p\u00e5 ett vis som g\u00f6r att flera av oss f\u00e5r sv\u00e5rt att v\u00e4lja? Varf\u00f6r \u00e4r ljuset t\u00e4nt hela natten i rummet med vilstolar? Varf\u00f6r g\u00e5r de inte att luta bak\u00e5t? Varf\u00f6r ljuder en obarmh\u00e4rtig mistlur till v\u00e4ckarklocka, kvart i fem p\u00e5 natten<\/i>, en helt timme innan vi kommer i hamn? (Kunde det inte vara ett lugnt fl\u00f6jtackompanjemang, lite som att ha \u00e5terf\u00f6tts som en fryntlig hobbit och vakna upp i Fylke?)<\/p>\n
Att resa med minibuss G\u00f6teborg-Berlin \u00e4r ingen bekv\u00e4m historia. Vi \u00e4r m\u00e5nga i Fram\u00e5t kamrater som kan intyga det. S\u00e4llskapet \u00e4r fantastiskt och det \u00e4r sp\u00e4nnande att l\u00e4sa kartan p\u00e5 v\u00e4g in i Berlin. Men att k\u00f6ra ombord p\u00e5 f\u00e4rjan som g\u00e5r mellan Trelleborg och Rostock, och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 n\u00e5gra timmar s\u00f6mn, sittandes uppr\u00e4tt, med proppar i \u00f6ronen och m\u00f6ssan neddragen \u00f6ver \u00f6gonen… Fullst\u00e4ndigt vidrigt. F\u00f6r de av oss med v\u00e4rk i kropparna \u00e4r det \u00e4n v\u00e4rre. (Vid ankomst v\u00e4rker alla kroppar.)<\/p>\n
Det p\u00e5minner om att leva i kapitalismen. Det blir enklare med en axel att sova mot. Det blir enklare om fartyg och samh\u00e4llen \u00e4r byggda efter ens behov, f\u00f6r vissa en k\u00f6nsneutral toa, f\u00f6r andra en stor hiss. Det \u00e4r fullt m\u00f6jligt att l\u00e4mna f\u00f6rb\u00e4ttringsf\u00f6rslag p\u00e5 f\u00e4rjebolagets facebook, eller l\u00e4mna ett medborgarf\u00f6rslag till kommunen, f\u00f6r att f\u00f6rb\u00e4ttra livet under kapitalismen. Det \u00e4r fullt m\u00f6jligt att \u00e4gna ett helt liv \u00e5t att t\u00e4nka ut olika trix och reformer.<\/p>\n
Vissa av oss kommer att slita ihop pengar till en egen hytt. En bostadsr\u00e4tt. En lite bekv\u00e4mare tillvaro. Men de flesta av oss kan bara se fram emot att vrida och v\u00e4nda sig i stolen, f\u00f6rs\u00f6ka hitta en enda kroppsst\u00e4llning i den nyliberala kapitalismen som inte g\u00f6r ont.<\/p>\n
Grannen i stolen bredvid snarkar, och man kan ligga vaken i irritation, knuffa och sparka till henne i vanmakt f\u00f6r att hon ska sluta st\u00f6ra. Man kan irritera sig p\u00e5 den granne som tar upp flera s\u00e4ten, n\u00e4r man sj\u00e4lv inte har nog med utrymme.<\/p>\n
Men l\u00e4ngst de vindlande korridorerna finns hundratals hytter med s\u00e4ngplatser. De allra flesta \u00e4r tomma. Vi vet ju det h\u00e4r, vi lever v\u00e5ra liv i det h\u00e4r: Kapitalismen skiter i v\u00e5ra behov, s\u00e5 l\u00e4nge vi inte har betalat f\u00f6r oss.<\/p>\n
Sj\u00e4lvklart ligger det n\u00e4ra till hands att dr\u00f6mma om att n\u00e5n \u00e4ntligen ska hitta rummets lampknapp och sl\u00e4cka i taket (sn\u00e4lla?). Men bortom \u00f6gonblickets mis\u00e4r finns en annan<\/i> sorts l\u00e4ngtan. Att vara med i en feministisk, socialistisk, revolution\u00e4r <\/i>organisation som Fram\u00e5t kamrater \u00e4r att odla v\u00e5r l\u00e4ngtan efter en annan v\u00e4rld<\/i>. En v\u00e4rld d\u00e4r kropparna f\u00e5r plats som de \u00e4r, ger och f\u00e5r den omsorg de beh\u00f6ver. Tillsammans ser vi det absurda: Varf\u00f6r ligger vi h\u00e4r p\u00e5 ett h\u00e5rt golv n\u00e4r det finns bekv\u00e4ma s\u00e4ngar bokstavligen under f\u00f6tterna<\/i> p\u00e5 oss? Varf\u00f6r tilldelas kroppar utan pengar mer sm\u00e4rta? Vad \u00e4r det f\u00f6r vederv\u00e4rdig logik, att det g\u00e5r att k\u00f6pa sig till bekv\u00e4mlighet och utrymme? Vi l\u00e5ter fr\u00e5gan v\u00e4xa till varje utrymme som vissa har tillg\u00e5ng till, och andra inte: Det \u00e4r passkontrollen vid gr\u00e4nsen n\u00e4r m\u00e4nniskor drunknar i Medelhavet. Det \u00e4r hotellkomplexen mitt i stan n\u00e4r kulturf\u00f6reningarna inte har r\u00e5d att betala sin hyra. Det \u00e4r \u00e5ren av \u00e5lderdom som den som bor ut mot Saltholmen f\u00e5r uppleva, och den som bor i Bergsj\u00f6n inte<\/i> f\u00e5r uppleva. Det \u00e4r alla p\u00e5 planeten som d\u00f6r av sjukdomar som \u00e4r enkla att bota.<\/p>\n
Och i bilen n\u00e4sta morgon, n\u00e4r vi forts\u00e4tter resan mot Berlin och Rosa Luxemburgs grav, s\u00e5 l\u00e4ngtar vi tillsammans.<\/p>\n
![\"\"](\"http:\/\/framatkamrater.noblogs.org\/files\/2019\/02\/bild.blogg_-1024x610.jpg\")
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
F\u00e4rjan mellan Trelleborg och Rostock. Genom fartygets vindlande korridorer g\u00e5r vi f\u00f6r att s\u00f6ka efter toaletten. F\u00f6rbi spelmaskinerna, f\u00f6rbi baren, f\u00f6rbi hundratals hytter med s\u00e4ngplatser. Det finns m\u00e5nga f\u00f6rb\u00e4ttringsf\u00f6rslag vi hade kunnat maila f\u00f6retaget om. Varf\u00f6r \u00e4r toaletterna s\u00e5 l\u00e5ngt borta? Och n\u00e4r vi v\u00e4l hittar dem, varf\u00f6r \u00e4r de k\u00f6nsuppdelade p\u00e5 ett vis som […]<\/p>\n