Det är december månad. Den tid då autonoma är som mest urblåsta på energi. Två trötta kamrater har tackat ja till inbjudan att delta på ett tredagarsläger i januari, anordnat av nätverket Women Weaving the Future Sweden. Vilket objekt symboliserar din relation till den historiska kvinnokampen? var bara en av flera frågor i den skriftliga inbjudan som kamraterna i delegationen behövde begrunda inför deras deltagande.
Delegationen visste lite om Women Weaving the Future sedan innan. På hemsidan womenweavingfuture.org kunde vi läsa oss till att nätverket bildades 2018 vid den första internationella konferensen i Frankfurt, där mer än 500 kvinnor från hela världen samlades och diskuterade hur kvinnor kan samarbeta för kvinnorevolutionen och stå emot patriarkala attacker. Nätverket är separatistiskt. Enbart dem som identifierar sig med den historiska kvinnokampen ingår i nätverket – en formulering som lyckas centrera diskussionen kring kvinnokampen och därigenom inkludera både kvinnor (cis och trans) samt transpersoner som inte identifierar sig som kvinnor men som oundvikligen är en del av samma kamp.
Till skillnad från många nätverk som pitchas i vänsterpolitiska sammanhang är Women Weaving the Future måna om att sammanlänka organisationer via deras gemensamma konkreta kamper relevanta för deras lokala kontexter, snarare än ha en lång medlemslista av organisationer som ställer sig bakom vissa särskilda politiska ståndpunkter, visioner eller löften om parallella aktioner vid särskilda datum. Det var ett tålmodigt och stadigt rörelsebygge som under 2025 också började etableras i Sverige. Vi var inbjudna till deras läger under januari 2026. Vi skulle leva separatistiskt med andra kamrater under tre dagar på en ö i Göteborgs skärgård. En kamrat från koordinationen i Women Weaving the Future Tyskland skulle dessutom åka upp för att hålla i workshops med oss.
Vilka patriarkala attacker pågår i Sverige just nu?
Denna fråga återkom i flera av våra diskussioner, i storgrupp och mindre grupper. Vi skrev upp listor. Ritade upp kartor på dem. Broderade dem i tyg. Vi vände och vred på frågan i intensiva samtal under rasten, över rykande grytor i köket och när vi torkade borden efter middagen. Dessa diskussioner blev senare omknådade till en rapport, som snart kommer publiceras i Brand.
Vi lärde känna varandra, levde med varandra, lät det personliga blandas med det politiska i våra samtal. Andan präglades av en emotionell närvaro och öppenhet som är ovanlig i patriarkala rum, där ett ytligare och mer instrumentellt minglande oftare tar plats.
För Framåt kamraters delegation var dem personliga relationerna som vävdes under lägret den mest värdefulla delen av upplevelsen. Det är dessa relationer och dem konkreta samarbeten vi planerade mellan vårade organisationer som har lett till att delegater i Framåt kamrater ingår i Women Weaving the Future Sweden.
Vi ser hopp i nätverkets framtid, och för byggandet av en alla världens kvinnors demokratiska konfederalism.