Följande tal hölls av Fk under Solidaritetsdemonstrationen “Backa Erik” 2025-02-10
Ni vet alla varför vi är här. Tidigare i veckan påbörjade Svenska Hamnarbetarförbundet sin lagliga blockad av israelskt krigsmaterial, i solidaritet med folket i Palestina och i protest mot det pågående folkmordet. En blockad som i mångt och mycket överskuggats av annat.
Dagen innan blockaden meddelades hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgeson av arbetsköparen Gothenburg Roro Terminal att han varslats och polisanmälts för illojalitet och brott mot säkerhetsskyddslagen – en anklagelse som utretts och avfärdats i arbetsdomstolen och som snabbt avfärdades även av justitiekanslern och polisen. Hans påstådda brott – att på begäran från AD ha delat offentlig och lättillgänglig info om blockadens konsekvenser, i egenskap av fackrepresentant. Detta, menar Roro Terminal, ska ha gjort honom till ett hot mot hamnens och rikets säkerhet.
För oss är situationen solklar. Det är ingen hemlighet att Hamnarbetarna är avskydda av kapitalet. Framåt kamrater var med under Strike Back redan för sju år sedan, när arbetarrörelsen med hamnarbetarna i spetsen protesterade mot dåvarande sosse-regeringens nedmontering av rätten till politiska strejker. Även då försökte, och misslyckades, arbetsköparna i hamnen med att peka ut enskilda fackrepresentanter och kräva dem på skadestånd. Det här är inget annat än en fortsättning av samma politik.
I en tid av inskränkningar av våra grundlagskyddade fri- och rättigheter såsom föreningsrätt och demonstrationsfrihet – med lagförslag som låter polisen neka tillstånd till demonstrationer som de anser hota rikets säkerhet, samtidigt som de börjat peka ut och gripa arrangörer av demonstrationer och öppet åsiktsregistrera demonstranter; där studenter i Lund får batonggrepp om halsen och kastas avklädda i fryskalla celler; och där fredliga studenter utmålas som hot mot sina egna universitet, framstår varslet av en facklig representant som agerar i solidaritet med palestina endast som ännu en upptrappning i klasskriget och nedmonteringen av våra fri- och rättigheter.
Vi lever i en tid där staten och kapitalet under tidölagets blåbruna regim länkar arm för att uppnå två saker: total kontroll och maximal profit. Repressionen lyckas som bäst när vi var och en är för rädda för personliga kostnader för att agera kollektivt. På så sätt försöker de bräcka vårt starkaste vapen: kollektivet.
Det är i denna kontext, som Gothenburg Roro Terminal med vinden i ryggen gör en chansning – de plockar ut en enskild förtroendevald som bara representerar medlemmarnas vilja, varlsar honom, och sätter ett exempel för framtida fackliga, att om du går emot dem så kommer de göra ditt liv till ett helvete.
Det hela för tankarna tillbaka till den tidiga arbetarrörelsen, till potatiskravallerna och Seskaröupproret, innan samförstånd och eftergifter, när klasskriget var ett krig med stort K. Kapitalistklassen har glömt att arbetsregleringar är till för deras skull, inte vår. De vill få det att verka som att det är de, som av sitt hjärtas godhet gett oss de fri- och rättigheter vi alltför ofta tar för givet, som gett oss försörjning och arbetstidsförkortning, som lyft nationen till välstånd och välfärd. Det är bullshit.
Arbetsköparna har kämpat emot varenda en av våra rättigheter. Det är 1900-talets fackliga kamper som vi har att tacka för allt. Och från denna kamp framgår en sak tydligt: att kriminaliseringen av solidaritet och organisering underifrån har aldrig kvävt motståndet – det har bara fått konflikten att hårdna.
Med strejker och blockader visar vi hur mycket det kan kosta arbetsköpare att vägra gå med på våra krav. Det är vi som smörjer hjulen i deras byråkratier, som producerar värdet som gjort kapitalistklassen rik och som möjliggör deras krigsföring och folkmord. De behöver oss – vi behöver inte dem. Däri ligger vår gemensamma makt. När vi tillsammans lägger ner vårt arbete så demonstrerar vi den.
De satsar på att vårt motstånd kommer att vara så svagt att de kan komma undan med det. De misstar sig. Bara när vårt motstånd kostar mer än vad de har att vinna, kommer de att lyssna. Och vi kommer att få dem att lyssna.
Gothenburg Roro Terminal går på hamnarbetarna för att de ser dem som ett hot. Och låt mig säga – de har inte fel. För när vi går samman, med internationell solidaritet och organiserat motstånd, blir vi livsfarliga för alla auktoritära, folkmordsvurmande och fascistiska maktordningar.
Det är nu det gäller. Det är dags att vi tar striden bortom tandlösa demonstrationer. Det är endast genom direktaktion och stridbara fackföreningar, styrda av oss och för oss som vi kan tillgodose våra egna behov och hålla oss trygga.
Så organisera er! Ta till sympatiåtgärder! Strejka, maska, lämna flygblad i fikarummet och gör er till ett hot att ta på allvar! Tillsammans tar vi fajten!
Länge leve hamnarbetarna, länge leve palestina och länge leve motståndet!