1 maj är bland de finaste dagarna på året: arbetarrörelsens kampdag och högtidsdag. Det är då du träffar kamraterna du brukar och inte brukar se så ofta. Ja, du träffar i princip alla du någonsin känt. Kompisen du inte hört från sedan högstadiet? Han är kommunist nu. Din senaste tinderdejt skymtar förbi och en gubbe som du tror dig minnas från en studiecirkel verkar nicka leende åt ditt håll. Helt, halvt och knappt bekanta ansikten simmar i ett hav av röda fanor. Det finns inget bättre.
Dagen börjar som alltid på Masthuggstorget där Spanienfrivilligas vänner har frukostsamling. Det bjuds på tal, musik och högtidsstämning när vi minns kamraterna som offrade sina liv för att bekämpa fascism.
Kort därpå samlas vi för att gå i den Syndikalistiska Första Maj Demonstrationen. Banderoller väcklas ut. Fanor och megafoner hittar rätt händer. Förväntan surrar i luften. Vi bildar ett block tillsammans med bland annat Samidoun, SUF Uddevalla, SUF Göteborg och Rojavakommittéerna. Totalt samlar demon cirka 2000 personer under parollen Sörj inte, organisera er! Vi marscherar fram till Bältesspännareparken där arrangörerna ordnat med scen, bokbord och mackor. Väl där höll vi följande tal:
“Hej kamrater!
Protestsångaren Joe Hill avrättades av den amerikanska staten i Salt Lake City 1915. Hans sista ord ska ha varit: sörj inte, organisera er! Detfick New York Times att skriva att han skulle bli farligare död än levande. Mer än 110 år senare är hans ord fortsatt aktuella.
Samtidigt som det politiska läget bjuder på fler anledningar att sörja än någonsin, så attackerar högern just nu vår förmåga att organisera oss från alla håll. De stryper ekonomiskt stöd till föreningar och studieförbund, genom nya lagar inskränker de föreningsrätten, de ökar polisens befogenheter att använda våld mot oss och bygger upp ett auktoritärt övervakningssamhälle. I det offentliga rummet hånar och trakasserar de alla som står för något annat än den ägande klassens hänsynslösa egenintresse.
Högern pratar gärna om frihet, men för oss är inte mer övervakning frihet. För oss är inte att bli pepparsprayad av polisen mer frihet. För oss är inte rasism frihet. För oss är inte imperialismens bomber mer frihet. För oss är frihet att som kvinna kunna röra sig ute på natten utan att oroa sig för patrikalt våld, för oss är frihet att kunna bestämma över våra arbetsplatser. För oss är frihet Att vi får vara med och utforma våra kvarter utan att oroa oss för att bli vräkta. Att helt enkelt kunna bestämma över våra liv. Att tillsammans skapa en gemenskap där solidariteten står i centrum.
Högern vet att organisering är arbetarklassens främsta vapen, annars hade de inte lagt ner mängder av tid och pengar att förhindra vår organisering. Oavsett om det sker genom repressiva lagar, motstånd mot arbetstidsförkortning eller skrämselpropaganda och smutskastning av vänsterorganisationer.
Vi i Framåt kamrater, liksom våra kamrater här idag, är levande exempel på att de fortfarande inte har lyckats.
Sedan förra årets första maj har vi, tillsammans med andra organisationer och kamrater ,deltagit på protesterna mot Israels deltagande på Eurovision och på våra tyska kamraters massaktion mot Teslafabriken utanför Berlin. Vi har varit med och arrangerat klimatlägret Take Concrete Action. Vi har fortsatt dokumentera civila kontrollanter i Göteborg via hemsidan kontrollantkoll.org. En kampanj som vi vid årsskiftet breddade till att sätta upp fejkade Västtrafikaffischer som ni kanske har hört talas om. Vi har mobiliserat inför och deltagit på massaktionen mot den danska logistikjätten Maersk i Köpenhamn – utan dem skulle Israel inte haft tillgång till de vapen som krävs för att begå folkmordet på palestinierna i Gaza eller bombningarna och massmorden i Libanon, Jemen och Syrien. Vi har demonstrerat mot Gothenburg Roro Terminals varslande av Hamnarbetarförbundets vice ordförande Erik Helgesson.
Vi har demonstrerat, ockuperat, blockerat, backat, agiterat. För att vi vet att en annan värld är möjlig!
För ett fritt Palestina, för solidariteten, för socialismen: organisera dig.”
Vi avslutar första maj på klubb klasslös som arrangeras av Syndikalistiskt forum. Allt åt alla Göteborg håller i quiz med tema matprisprotesterna, som kamraterna i SUF Uddevalla vinner med marginal. Vi lyssnar på tal och poesi. Ohnesorg med flera spelar för oss på dansgolvet tills natten blir till dag, klubben till slut stänger och vi vandrar hem för att nästa morgon fortsätta organisera och kämpa.