Facebook

Teser om kommersiell sexuell exploatering

Posted on by framat

 

Vilka är vi?

Vi som skrivit den här texten heter Framåt kamrater och är en relativt nybildad socialistisk och feministisk organisation med bas i Göteborg. Du kan läsa vår plattform här på hemsidan. Vi tar vad vi gör på allvar, och vi försöker undvika att ta beslut lättvindigt och ogrundat. Frågan om prostitution/sexarbete/kommersiell sexuell exploatering är inget undantag från den regeln. Tvärt om. Det är en fråga som på ett många gånger infekterat sätt delar de feministiska och vänsterpolitiska rörelser som vi ser oss som en del av. Så varför skriver vi om den? Det kommer vi att berätta här i textens inledning, följt av hur vi gjort det. Om du har ytterligare frågor så når du oss bäst på mail, och vill du organisera dig med oss så finns en ansökningsflik uppe till höger i din webbläsare. Vi har inte för vana att diskutera eller debattera med privatpersoner i sociala medier, men har gärna ett mer seriöst teoretiskt utbyte i frågan.

Vår mångfald

Medlemmarna i vår organisation har varierande organiseringsbakgrund. Vissa kommer från partivänstern, andra från den utomparlamentariska. En del har aldrig varit organiserade innan och många har sin bakgrund i eller är fortfarande en del av den breda rörelse som brukar kallas för queer. Den här mångfalden är en styrka för oss i vårt politiska arbete, men den innebär också ansträngning. Vi har ofta olika ingång till politiska frågor, kommer från rörelser som traditionellt har antagonistiska positioner eller tycker olika. Det får aldrig sopas under mattan eller ges utrymme att gro till konflikter outtalat – tvärt om måste alla sådana olikheter luftas, diskuteras och ibland beslutas om.

Frågan i sig

Debatten om kommersiell sexuell exploatering, juridiken som omger den och vad som egentligen är gynnsamt för människorna i den har blossat upp flera gånger det senaste decenniet (naturligtvis även längre bak i tiden än så, men det är den period som vi kan säga oss ha haft god överblick över svensk politisk diskussion) och är en vattendelare. Den svenska lagstiftningen (från 1999) är en produkt av den svenska kvinnorörelsens hårda kamp, samtidigt som teoretiska influenser från Tyskland, Holland, Nya Zeeland eller USA, där lagstiftning och kommersiell sexuell exploatering ser annorlunda ut, med jämna mellanrum blåser in över svensk debatt. Lobby- och/eller intresseorganisationer liknande de som finns i andra europeiska länder gör ibland anspråk på traditionella vänsterrum som anarkistiska bokmässor eller alternativa pridefestivaler. Debatten blossar upp, för att sedan svalna igen. Ibland når den etablerade medier, men konsekvent pågår den bara i feminismens, vänsterns och/eller hbtq-rörelsens mer eller mindre interna forum. När det gäller den utomparlamentariska vänstern så kan vi inte hitta särskilt många direkta ställningstaganden, med undantag för våra kamrater i den separatistiska gruppen Support Your Local feminist i Malmö. Vad det beror på tänker vi inte spekulera i, men för oss kändes det viktigt att ha en välgrundad hållning.

Motmakt och den norska situationen

Vi måste också säga något om den norska situationen. Under vår organisations begynnelse, och kanske främst den period där vi arbetade ut en intern struktur utan att ha ”kommit ut” som grupp, så spelade kontakten med andra nordiska organisationer en viktig roll. Motmakt i Norge var en av dem. Motmakt hade funnits till och från i tiotalet år, men fick ett ordentligt uppsving och växte till hundratalet medlemmar efter 2016. I organisationen så fanns det liksom i vår, medlemmar med vitt skilda bakgrunder, men också ett tyst konsensus om att inte ta ställning i frågan om kommersiell sexuell exploatering. Medlemmarna visste att de hade fundamentalt olika hållning i frågan, och lät den därför vara.

När åttonde mars 2018 skulle organiseras i Oslo så mobiliserade norska intresseorganisationer för legaliserad kommersiell sexuell exploatering tillsammans med delar av Oslos queerrörelse till de öppna planeringsmötena. De ville att kraven på förändrad lagstiftning skulle vara en av parollerna under åttonde mars, och vissa gick så långt att de föreslog ett eget demonstrationsblock för sexköpare, motiverat med att de kunde sägas få sin sexualitet förtryckt av norsk lagstiftning. Plötsligt blev Motmakt Oslo (den i särklass största lokalgruppen) tvungna att ta ställning. De var oförmögna och slets sönder internt. Vi har fått flera rapporter från Oslo, från båda sidor i konflikten, och det ska erkännas att det kanske inte bara var frågan i sig som splittrade gruppen, utan att de inte hade strukturer för att hantera kraftiga åsiktsskiljaktigheter internt. Hur som helst så imploderade Motmakt, den största utomparlamentariska vänsterorganisationen i Norge på mycket lång tid, och en viktig grupp kamrater för oss. Vi vill inte på några villkor riskera att hamna i samma situation.

Studera, kämpa, lär

Vi bestämde oss för att vi som organisation behövde studera frågan om kommersiell sexuell exploatering och att vi behövde börja från början. Under en sju månader lång studiecirkel har vi läst och diskuterat arbete och arbetskritik, vi har läst om sex och kroppar, vi har gått igenom mängder av debattinlägg från både legaliserings/avkriminaliseringsivrare och motståndare, vi har studerat statistik och jämfört de olika juridiska modeller som finns i olika länder. Vi har pratat om faktisk situation, om hur personer i sexuell kommersiell exploatering organiserar sig, vilka som hörs och syns, vad de har för önskningar eller krav, och om hur vi som socialister och feminister önskar att sex och samhälle skulle se ut. Vi har försökt sätta oss in i olika relevanta aktörer och deras perspektiv, som Amnesty, Kvinnolobbyn, Fuckförbundet, Rose Alliance, #InteDinHora, internationella nätverk mot trafficking och så vidare. Det har varit en mödosam process, men den slutade i att vi antog åtta teser. De är organisationens hållning till kommersiell sexuell exploatering.

”Vad vi alltså i dag kan göra för förmodanden i fråga om hur de sexuella förhållandena kommer att ordnas, sedan den kapitalistiska produktionen i framtiden sopats undan, är av övervägande negativ art, inskränker sig mest till vad som bortfaller. Men vad skall komma i stället? Det kommer att avgöras, när ett nytt släkte växt upp: ett släkte av män som aldrig i sitt liv kommit i det läget att de för pengar eller andra sociala maktmedel köpt en kvinna och ett släkte av kvinnor som aldrig kommit i det läget att varken av någon annan hänsyn än verklig kärlek hänge sig åt en man eller att av fruktan för de ekonomiska följderna vägra att hänge sig åt den älskade. När dessa människor en gång finns, där kommer de att ge tusan i vad man i dag tror, att de skall göra. De kommer att utbilda sin egen praxis och sin därefter avpassade offentliga mening om varje enskilds praxis – punktum.”

Engels, Familjens, privategendomens och statens ursprung (1884)

REFERENSLISTA I URVAL

Nina Björks: Lyckliga i alla sina dagar (2012)
Andrea Dworkin: Pornography (1981)
Chandra Mohanty: Feminism utan gränser (2007)
Kajsa Ekis Ekman: Varat och Varan (2010)
Julie Bindel: Prostitution is not a job, the inside of a woman body is not a workplace
Cho, Dreher: Does Legalized Prostitution Increase human Trafficking?
Melissa Farley: Prostitution and trafficking in 9 countries: Update on violence and Posttraumatic Stress Disorder
Socialstyrelsen: Kännedom om Prostitution 2008
Joakim Medin: Welcome to Sin City – Swedish sex tourists in prostitution abroad
Patricia Lorenzoni: Feministisk Arbetskritik
Annie Hellqvist: Det här vet vi om effekterna av att avkriminalisera prostitution
Megan Murphy: Survivors say the nordic model is our only hope
Kajsa Ekis Ekman: The modern John got himself a queer nanny
Sabrinna Valisce: Full Decriminalization in New Zealand
Amnesty international: Policy om staters ansvar för attt respektera, skydda och uppfylla mänskliga rättigheter för dem som säljer sex
Lemoine, Bajric: Inte bara könsmakt
Open Society Foundations: Ten reasons to decriminalize sex work
Fuckförbundet: Vi kämpar för sexarbetares mänskliga rättigheter
Natalie Shure: Sex workers rights are workers rights
Niina Voulajarvi: Governing in the Name of Caring—the Nordic Model of Prostitution and its Punitive Consequences for Migrants Who Sell Sex

TESER

  • Allt arbete under kapitalismen är mer eller mindre av tvång. Vi anser inte att sex ska ske under tvång.
  • Allt arbete har en fysisk, psykisk och emotionell påverkan på den som utför det, men mängden påverkan är högre eller lägre beroende på typ av arbete. Vi måste alltid angripa alla gränsförskjutningar av vad som anses vara en acceptabel mängd påverkan.
  • Vad är ett fritt val? Det fria valet är alltid summan av de materiella förutsättningarna. Människor skapar samhällen, men samhällen formar också människor. Att göra sex till ett arbete påverkar fler än den som måste arbeta med det.
  • Kapitalismen kräver ständig expansion, och strävar därför efter att göra alla mänskliga handlingar och varje aspekt av våra liv värdeskapande. Reifikationen (eller ”varufieringen” – t.ex. förtingligandet av relationer) gör kropp och sex till en vara.
  • Kolonialism, rasism och sexism har både historiskt och i samtiden lett till att vissa kroppar på vissa platser i högre utsträckning betraktats som varor.
  • Patriarkatet löper som en röd tråd genom historien, och i dess kölvatten prostitutionen. Historiskt sett så har rätten att äga varit ett manligt privilegium. Äganderätten, och i förlängningen att köpa och sälja, har omfattat även andra människor och i synnerhet kvinnor. Vissa män har nekat andra män den rätten, men mannens rätt att äga är ett obestridligt historiskt och samhälleligt faktum som i sin tur förändrar människorna i det.
  • Vi är revolutionära socialister, och vill ha en värld där kropp, sexualitet och mellanmänskliga relationer inte alls kan förstås i termer av varor och ägodelar. Men debatten idag förs till stor del med juridiska termer och på kapitalismens villkor. Vi tycker inte att den svenska modellen är perfekt, och ser att den med lätthet kan användas som nationalstatens verktyg mot flyktingar och kvinnor. Vi ser däremot att de juridiska alternativen är värre.
  • Naturligtvis finns det personer som i högre grad än andra verkar frivilligt inom ”sexarbete” och som personligen skulle tjäna på en uppluckrad lagstiftning (legalisering eller avkriminalisering), men alla praktiska exempel visar att den stora majoriteten i kommersiell sexuell exploatering får det avsevärt sämre. All lobbyism för legal kommersiell sexuell exploatering är således att ta det privilegierade fåtalets sida på bekostnad av flertalet. Alla exempel visar att en legal marknad för sex och kroppar inte minskar utan tvärtom ökar efterfrågan på en illegal marknad.

* När vi pratar om män och kvinnor så pratar vi om patriarkatets kategorier, inte om något essentiellt kön
* När vi pratar om ”sexarbete” så menar vi de som haft de materiella förutsättningarna att själva välja ett arbete med sexuella förtecken. Begreppet är brett och suddar ut gränserna mellan t.ex. telefonsex och gatuprostitution och vi undviker att använda det.

TESERNA – MED ANDRA ORD

Här nedan finns en längre förklarande text som en textgrupp inom FK fått i uppgift att skriva för att utveckla vad vi menar, mest riktat till den som tycker att språket i teserna är komplicerat. Textgruppen har gjort sitt yttersta för att inte frångå organisationens vilja, men den förklarande texten kan ändå inte läsas på samma sätt som teserna. De är organisationens gemensamma position, och den förklarande texten är enskilda medlemmars försök att förklara dessa.

Det finns inga fria val som existerar i ett vakuum. Alla val är bara val mellan de materiella möjligheter vi ställs inför. Det gäller såväl för den relativt välbärgade europé som strippar i Australien som personen som nekas socialbidrag och måste betala hyran genom avsugningar. Det finns inga individuella val som går bortom de ramar och gränser som kapitalismen och patriarkatet sätter. Vi kan inte välja bort de materiella förutsättningar som strukturerar våra liv och det är utifrån de förutsättningarna vi gör val.

Individens fria vilja att sälja eller köpa sex påverkar fler än de som är inblandade i själva transaktionen. Som tjej i det kapitalistiska, patriarkala samhället är du en potentiell vara, vare sig du gjort valet att vara det eller inte. Du behöver inte marknadsföra sexuella tjänster för att erbjudas pengar. När sex görs till ett arbete normaliseras synen på kvinnor, barn och transpersoner som varor. Så stärks den struktur som gör andra personer till köp- och säljbara och därmed kan också en tolvåring i en småstad en vanlig grå kväll uppleva att en vuxen man lockar med pengar om hon följer med och sover hos honom. Därmed kan en person som inte vill följa med någon hem från krogen få höra att hon kan få ersättning om hon gör det.

I det kapitalistiska, och patriarkala samhället finns inga fria val. I detta samhälle är solidariteten vårt främsta vapen. För oss utgör antagandet att vi måste utgå från det kollektiv som har sämst förutsättningar en grundsten i vår feministiska och socialistiska analys. Vi som kollektiv måste utgå från den majoritet som inte gynnas av en uppluckrad lagstiftning, de som far illa, snarare än den individ som ser sexarbete som en del av ett självförverkligande projekt. Den minst utsatta medlemmen i en utsatt grupp ska inte ta sig rätten att tala för hela gruppen, så som ofta sker när intresse- och lobbyorganisationer som förespråkar legalisering eller avkriminalisering säger att ”vi måste lyssna på sexarbetarna själva” och i nästa andetag pratar om ”sexmigration”. Vi har läst deras vittnesmål och debattartiklar, men vi läser också berättelser från dem som är mest utsatta, på personer med erfarenhet av prostitution som inte håller med om prostitutionsförespråkarnas verklighetsbeskrivning.

Det är män som köper, och oftast kvinnor som blir köpta. Vi lever i ett kapitalistiskt och patriarkalt samhälle som möjliggör för män att köpa sig rätten till andra kroppar. Det är inte kvinnor i bilar vi ser plocka upp personer på Rosenlund. I många länder är det kvinnan i prostitution som blir kriminaliserad snarare än köparen, alltså mannen. Detta speglar en syn på kvinnan som det problematiska snarare än mannen som köper en annan människas kropp. När mäns handlande blir osynliga befrias de även från ansvar. Det som sexköpslagen (trots sina brister) gör är att den sätter fokus på köparen och lägger ansvaret och skulden där den hör hemma.

Genom historien har kolonialmakter plundrat och ansett sig äga andra människor, främst kvinnor och barn. De koloniserade folkens kroppar har genom tiderna setts som varor av dessa makter, och prostitution är en del av dagens moderna slavhandel. När lobbyorganisationer använder begreppet ”sexmigration” istället för att prata om trafficking osynliggör de vad trafficking egentligen handlar om, slavhandel. Genom att omskriva trafficking till ”sexmigration” döljs den strukturell ojämlikhet som styr vilka kroppar som säljs och köps. Nu som då åker den vita mannen utomlands för att köpa andras kroppar. Detta märks även på hemmaplan. Vi lever i en rasistisk och sexistisk värld, där tillfälliga uppehållstillstånd och en omänsklig asylpolitik gör prostitution till den enda utvägen, ett sätt att få tak över huvudet och någonstans att sova, en chans att överleva. En diskussion om prostitution varken kan eller får frikopplas från dessa rasistiska och koloniala strukturer.

Som vi tidigare betonat finns inga fria val inom kapitalismen. Alla val är bara val mellan de materiella möjligheter vi ställts inför och detta inkluderar lönearbetet. Vi är städerskor med förslitningsskador, vi är tågpersonal med för få sömntimmar, vi är hemtjänstpersonal med dåligt samvete och vi är lärare som tar med oss elevernas prov hem. I samhällsfabriken upphör inte arbetsdagen när vi stämplar ut. Den fortsätter på resan hem, som vi får betala själva. Den fortsätter varje gång vi surfar på mobilen och genererar annonsintäkter och skapar värdefull social data. Kapitalismen pressar ständigt gränserna. På arbetsplatsen kan det innebära att vi tvingas bära GPS när vi går mellan brukare i hemtjänsten. I det offentliga rummet kan det innebära att gemensamma parker stängslas in och blir avgiftsbelagda festivaler på sommaren. I tredje världen kan det innebära att fattiga kvinnor bär barn åt rika västerlänningar och i samhällsdebatten kan det innebära att sex framställs som ett arbete, vilket som helst. Kapitalismens gränser flyttas fram och suddas ut.

Historiskt har arbetarrörelsen inte bara strävat efter förbättrade arbetsvillkor, utan helt och hållet försökt avskaffa vissa arbeten. Barn arbetar fortfarande i gruvor på vissa platser i världen, men det är likväl någonting som ses som oacceptabelt i de flestas ögon, trots att det ”arbetet” många gånger är barnens enda möjlighet till överlevnad. Det finns inga fria val som existerar i ett vakuum. Vi kan inte acceptera kapitalismens ständiga expansion till nya marknader och nya varor och nya gränser för rimlighet.

I kapitalismen, det ekonomiska system där allt behandlas som varor vilka kan köpas och säljas och som underordnas marknadens lagar, börjar även människorna i det att förstå sin omgivning på samma sätt. Vi börjar relatera till varandra som objekt, och den yttersta konsekvensen blir att även människor i sin helhet blir till varor, som i sexuell kommersiell exploatering.

Prostitution är inte ett arbete. Om prostitution godtogs som ett arbete skulle det betyda vi godtar en arbetsmiljö med en enormt hög dödlighet på arbetsplatsen, med utbrett missbruk, med ohyggliga arbetsskador och med svår PTSD och livslånga trauman som följd. Ett arbete som, likt prostitution, bygger på maktskillnader, kan per definition aldrig bli säkert.

Framåt kamrater
juni 2019