Facebook

Rapport: World Congress for Climate Justice


Dagarna 12-15 oktober reste vi till den första internationella upplagan av World Congress for Climate Justice i Milano.

Förutom medlemmar i Framåt kamrater och Autonom Organisering ingick ungdomsrörelsen Ta Tillbaka Framtiden i den svenska delegationen. Vi har fått tillfälle att fördjupa vår kontakt med det tyska nätverket …Ums Ganze och mött över 200 delegater från antikapitalistiska klimatgrupper och nätverk baserade i hela världen. Här följer en sammanfattning av vad vi sett och gjort! 

Fredag

Defend Atlanta Forest and the Stop Cop City movement: ecological activism, repression and community mobilization in Georgia and the US

Vi fick höra direkt från två kamrater från Stop Cop City i Atlanta, ett fint sätt att inleda kongressen. Fokus låg på repression och dess utveckling. Även om det handlade om den Nordamerikanska kontexten så känndes lärdommarna obehagligt träffande även för oss i Europa och Sverige. En viktiga påminelse som skickades med oss var styrkan i nätverk av sjävlständiga grupper, en strategi som i Atlanta har gjort det möjligt att både mobilisera brett med olika metoder under samma paraoll men som även försvårat repressionen mot rörelsen tack vara dess flexiblitet, dyanmik och icke-hierarkiska strukturer. 

Nothing is impossible – About Automotive Capitalism and Its End

Kamraterna från Antifa AK i Köln pratade om bilindustrin, maskulinitet och bilar, rörlighet och frihet. De har nyligen översatt sin broschyr till engelska och vi tog en bunt med oss hem till Sverige. Hör av dig om du vill ha ett ex, eller läs den online här: https://antifa-ak.org/wp-content/uploads/2023/10/On-the-imperial-dimension-of-automotive-capitalism.pdf

På kvällen deltog vi i en cirka 300 personer stark demonstration mot Milanos politikers önskan om att arrangera vinter-OS, ett destruktivt och klimatvidrigt projekt. Demonstrationen slutade i en kort blockad av huvudkontoret för projektets ledning.

Lördag 

Social Ecology, Eco-Marxism, Green Anarchism Compared: Towards an Anticapitalist Synthesis

Paneldeltagaren från nätverket Common Ecologies hävdade att klimatrörelsen idag har en spontan ideologi, en slags “Kassandrism” (efter myten om Kassandra, som kan se in i framtiden, men ingen tror henne). En känsla av att se problemen och ha alla svaren, i opposition till ett sovande folk. Den här känslan måste vi bekämpa, hos oss själva och varandra, till förmån för en större och mer materialistisk förståelse för varför den stora majoriteten inte står på gatan och kräver klimaträttvisa. Panelisten från Ums Ganze i sin tur talade om “degrowth” och “kommunism” i samspel, om ett samhälle där (nerskalad) produktion och konsumtion är demokratiskt beslutad.

Agroecology and Food Sovereignty vs. Agribusiness and Deforestation: Farm Workers, Indigenous Peoples and Reactionary backlash. Intressanta perspektiv om jordbrukares roll lyftes under denna paroll. Här fanns även en mer direkt koppling till globala Syd än i de flesta andra programpunkterna, med aktivister från bland annat Mexico. För den oinsatte så var nog detta ett mycket upplysande samtal om matproduktion, ekologi och lantbrukets olika modeller. För den redan insatte så bjöds tyävrr inga nya insikter och kopplingen till resten av programmet försvann snabbt. Tyvärr, som så ofta när samtalet rör jordbruk, mark eller ursprungsbefolking så kryper essentialismen snabbt in. Med det sagt, bra intro till frågan samt bra att sätta detta tema på agendan. 

Under rubriken Essential/Precarious Labor, Strike Wave, Great Resignation, Energy Inflation: The New Capital-Labor Force Field and Ecological Unionism talade fackliga aktivister från El Salvador och Polen om hur fackföreningar kan och måste driva klimatkamp. Översättningskomplikationer gjorde samtalet betydligt stolpigare och trögare än nödvändigt, båda panelisterna hade förmodligen fler och viktigare lärdomar än det lilla som lyckades kommuniceras. 

Söndag 

“PLENARY ASSEMBLY”

Fokusområden för assemblyt: “THE PLAN TO OVERTHROW FOSSIL CAPITALISM” och “CONSTITUTING THE RADICAL FACTION OF THE WORLD CLIMATE FRONT”.

Strukturen på plenary assemblyt bestod av en open mic som delegater kunde gå upp till och tala i max tre minuter under bevakning av en moderator. Moderatorn gjorde försök till att påminna om de två ovannämnda fokusen, men mer hade behövts än så för att hålla assemblyt på samma spår. En tavla där förslag antecknades hade kunnat hjälpa. Organsation av smågrupper inför assemblyt där redan föreslagna punkter kunde diskuteras hade säkert också underlättat. Förekomsten av någon sorts röstning på de förslagen som faktiskt togs upp kan antas va grundläggande, men här saknades det. Avsaknaden av tillräcklig struktur ledde till en förvirrad stämning och de som anlänt hoppfulla till assemblyt gick därifrån besvikna. Vi tror att bättre uppstyrning och förberedelser inför kommande assemblyn skulle leda till bättre förankrade beslut.

Sammanfatting och framåtblick 

Vi reser hem med blandade intryck. Det är alltid inspirerande att åka iväg och träffa kamrater. Mycket var väldigt bra uppstyrt, mycket var väldigt dåligt uppstyrt. Tillgången till lokaler, kulturhus och ockuperade utrymmen i Milano var överväldigande. Universitetet helt klart en kokande kittel av progressiv politik. Samtidigt verkade arrangörsgruppen måttligt intresserad av att se till att programpunkter höll tiden, att publikens frågor höll sig innanför temats ramar eller att ordet fördelades på ett sätt som hade kunnat kompensera den skeva representationen i många rum. Somliga arrangörer mer intresserade av sin egen personlighet eller vänskapen med inbjudna gäster, än kritiska samtal.

Många bra föreläsningar. Också tydligt att de dominerande tendenserna, rent ideologiskt, var en allmän miljö-tendens (tänk typ XR) och en kommunistisk/marxistisk. För det mesta utan några konflikter dem emellan. Från vänster så var den dominerande tendensen alltså uttalat kommunistisk utan omskrivningar eller förmildrande terminologi, vilket mottogs förvånansvärt bra, vilket känns stärkande för oss.

Kongressen kom såklart inte fram till något, vilket var tråkigt men förväntat. Hade arrangörerna förhoppningen om att alla närvarande delegater skulle enas runt en paroll eller aktion så borde kommunikationen före dagarna i Milano ha varit mycket tydligare. Den stora behållningen låg i att knyta och förstärka kontakter, framförallt med våra tyska kamrater i nätverket …Ums Ganze! samt med klimataktivister från UK, Italien och våra svenska bekanta i Ta Tillbaka Framtiden. Vi spred ordet om klimatnätverket Take Concrete Action (TCA), men mest i sociala sammanhang då det var svårt att tränga igenom bruset i programmet. Flera närvarande personer och organisationer har lovat att komma till Sverige för framtida klimataktioner, eller berättade att de var på plats på Gotland för den första versionen av TCA. 

Vill du hänga med på nästa klimatkonferens, eller vara en liten pusselbit i en stor svensk klimatrörelse? Kontakta oss!