Vi deltog i Fridays For Futures globala klimatstrejk fredagen den 19:e april och var inbjudna att tala i egenskap av medlemmar i klimatnätverket Take Concrete Action. Här är talet som vi höll efter demonstrationen:
Jag kommer från den socialistiska, feministiska och antifascistiska organisationen Framåt kamrater. Genom åren har vi organiserat stora demonstrationer mot inskränkningen av strejkrätten, lanserat studiecirklar om kommersiell sexuell exploatering, stått i vägen för fascister på Göteborgs gator och torg, och sedan ett antal år tillbaka ingår vi även ingått i ett nätverk som heter Take Concrete Action. Sommaren 2022 anordnade Take Concrete Action ett Ende Gelände-liknande klimatläger och massblockad vid ingången till kalkgruvan i Slite på Gotland. En kalkgruva som riksdag och regering tillät fortsätta sin produktion trots att det stred mot Miljöbalken och självaste grundlagen – som politiker ju annars påstår sig värna så starkt om. Kalkgruve-härvan är ett praktexempel på hur staten alltid tjänar kapitalets intressen – allt snack om liberala värden, grundlagar och klimatmål blir till retoriska rökridåer när det kommer till kritan.
Sommaren 2024 riktar vi istället uppmärksamheten mot skogsindustrin där ett liknande mönster träder fram. Omfattande korruption genomsyrar näringsliv, forskning och myndigheter: Skogsstyrelsens generaldirektör Herman Sundqvist, som på pappret ska granska svensk skog och skogsbruk opartiskt, är själv skogsägare och motarbetar därför genomgående alla former av försök till hållbart skogsbruk. Han lovordar dess mest destruktiva form: kalhyggesbruk. – Det är standard på svenska myndigheter att utreda om jäv eller intressekonflikter. Inte på Skogsstyrelsen. Från en bov till en annan: Sveriges Lantbruksuniversitet står för majoriteten av forskning om skog och skogsbruk. Samtidigt styrs universitetet av Näringslivsdepartementet och universitetet samarbetar ofta med skogsindustrins lobbyorganisationer. – Det är standard för institutioner som berör forskning och utbildning att ligga under Utbildningsdepartementet. Inte Sveriges Landsbruksuniversitet. Sist men inte minst av våra korrupta så kallade sakkuniga: Tomas Lundmark är en skogsforskare som ofta får prata i TV-rutan, radio och tidningen. – Tomas säger att ett aktivt skogsbruk är det bästa för klimatet – en nödvändighet, till och med, om vi ska göra oss av med vårt fossilberoende. Han tar för givet att vi kommer fortsätta konsumera som vi gör idag, men vill ersätta engångsmuggen gjort på plast, med den snällare, grönare engångsmuggen gjord på papper. – Även han är skogsägare och har t.o.m. fått pris av skogsägarföreningen Mellanskog för att hans forskning främjat deras vinstintressen. – Det är standard forskningsetik att inte producera forskning som direkt tjänar ens uppdragsgivares och ens egna ekonomiska intressen. Inte för Tomas Lundmark.
Sammantaget har denna korruption inom skogsbruket lett till att vi har 2000 arter som idag hotas i Sverige. Kalhyggen, där i princip alla träd har fällts och marken vällts upp som om man dragit en fet osthyvel över den, räknas nu enligt FN som skog. Och nyckelbiotoper, sällsynta hem för hotade, rödlistade arter som behöver bevaras för att skydda arterna, registreras inte längre av Skogsstyrelsen. Och inte nog med det – Skogsägare kan nu direkt be Skogsstyrelsen att avregistrera marken de äger som nyckelbiotoper för att sedan med gott samvete avverka dem – för syns naturvärderna inte på något register, finns de inte. Enligt Skogsindustriernas egna dokument så riskerar FNs riktlinjer för koldioxidminskningar fram till 2045 att ”leda till beslut om att bevara skogen”. Det skulle tyvärr skada deras vinster. Därför förnekar de inte bara kalhyggesbrukets förödande konsekvenser för klimatet, utan går så långt som att undergräva demokratin för att utmåla just kalhyggesbruk som lösningen på problemet som kalhyggesbruk har skapat.
Det som gäller för kalkgruvor gäller även för skogsindustrin: vinster sätts alltid före liv. Det gör tydligt vad många av oss redan vet, och allt fler vaknar upp till: att klimatpolitik är i sin kärna klasspolitik. Kapitalismen är det bultande hjärtat; det är kuggarna och smörjmedlet, i vår pågående klimatkatastrof. Kampen om en grön omställning av ekonomin och produktionen är i slutändan en fråga om ägandet av den. Med statens hjälp hålls arbetare gisslan av fossilkapitalismen: Vi tvingas lönearbeta för att överleva, men samtidigt äventyras vår överlevnad av utsläppen från industrierna som många av oss arbetar i. Under hot om svält och hemlöshet tvingas vi gräva vår egen grav. Så fort vi kräver handling mot klimatkrisen, så hotas vi med förlust av våra jobb, och i allt större utsträckning utmålas vi som terrorister.
Trots att Sverige är ett av de rikaste länderna i världen, och att många här har gjort sig snuskigt rika på våra naturresurser, så finns det inte på kartan att företag eller staten skulle kompensera de arbetare som skulle behöva ställa om under en grön omställning. Vi säger att ingen ska behöva välja mellan arbetslöshet eller klimatkatastrof. Omställningen ska inte drabba mig eller dig! De som tjänar på klimatkrisen ska också betala för den! Därför kommer solidariteten arbetare emellan att vara avgörande. Det är bara genom ett demokratiskt ägande av produktionen som en grön omställning kan lyckas. Vi kan inte begränsa oss till att ändra vår situation på jobben. Precis som att arbetskamrater kan upptäcka sin makt när de ställer gemensamma krav eller tar en kollektiv konflikt på fabriksgolven, kontorsbåsen, sjukhuskorridårerna – på samma sätt upptäcker vi vår makt i massaktionen.
I Gävle den 15-19 juni i sommar så visar vi vår kollektiva kraft. Det gör vi tillsammans, genom att träffas, nätverka och agera utifrån ett stort klimatläger, och finner därigenom den styrka och de resurser vi behöver för att ta nästa steg: Att inte bara stänga ner eller blockera en viss industri, utan att stänga ner hela det system som skövlar vår planet och för att bygga något bättre tillsammans! Vi ses i Gävle! Nu tar vi till handling!”