Den 2 Juli samlades över 100 göteborgare för att demonsterra mot inskräkningen av yttrandefriheten genom den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman. Landets mest lättkränkta myndighet kallades för kukhuvuden, rasister, gestapo-grisar, arslen, jävla losers, lättkränkta idioer, fittpoliser, sjutjävlar, våldsnarkomaner, sexister och, såklart, polis polis potatisgris. Efter ett tal från SUF, uppläsning av vittnesmål om polisiärt maktmissbruk som skickats in till vår mejl och våra sociala medier och ett tal från oss gick demonstrationen förbi polishuset på Stampen, för att sedan avslutas på drottningtorget. På vägen möttes vi av honnörer, nickningar, high-fives, glada vinkningar, otaliga mobilkameror och en enstaka plastflaska från en generös motdemonstrant.
Nedan kan du läsa vårat tal:
Idag den 2 Juli inskränks vår yttrandefrihet i Sverige. Nu har en ny lag trätt i kraft, som kriminaliserar ”förolämpning mot tjänsteman”. Det som då görs olagligt är att ”rikta beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende mot tjänsteman, om gärningen är ägnad att kränka tjänstemannens självkänsla eller värdighet”. Att säga att en polis ljuger, att peka finger åt en handläggare på Skatteverket eller kalla en socialsekreterare för rasist blir alltså brottsligt. Du riskerar till och med fängelse. Lagen är otydligt formulerad, så det är svårt att veta vad som kommer räknas som beskyllning, nedsättande uttalande eller förödmjukande beteende. Kommer det vara tjänstemannen själv som avgör vad som räknas som förolämpning? Det skulle innebära att enskilda personer inte längre kan kritisera eller ifrågasätta tjänstemän som polisen utan att riskera böter eller fängelse. Detta är ett vanligt knep som auktoritära stater använder för att tysta progressiva röster.
Kriminaliseringen av förolämpning av tjänsteman är bara en av många nya lagar som vrider Sverige i en auktoritär riktning. År 2023 inkränktes den tidigare grundlagsskyddade föreningsfriheten i Sverige genom att kriminalisera “deltagande i terroristorganisation”. En lag som gör det olagligt att ”delta i verksamheten i en terroristorganisation på ett sätt som är ägnat att främja, stärka eller understödja organisationen”. Lagen har fått kritik för att vara otydlig nog att den kan appliceras på nästan vilken organisation som helst. Amnesty pekade tidigt på att det är just den här typen av otydliga lagar som används i länder som Turkiet och Ryssland för att komma åt de som kritiserar makten, genom att anklaga dem för att vara terrorsympatisörer.
Lagrådet, en grupp bestående av Sveriges mest seniora jurster, konstaterade att så som lagstiftningen är utformad, skulle de solidaritetsrörelser som fanns i Sverige till stöd för frihetskamperna i apartheidregimens Sydafrika och Vietnam under kriget, sannolikt ha drabbats av lagstiftningen. De som samlade in pengar, ordnade studiecirklar och drev opinion mot apartheid och USA:s krig i Vietnam hade alltså kunnat dömas för terrorbrott. Det är tack vare denna lag som t.ex. den kurdiska kulturföreningen Röda Solen varit tvungen att lägga ned sin verksamhet p.g.a. att alla banker vägrar teckna konto med dem.
I april i år infördes även angiverilagen bakvägen. Genom ett lagpaket med det intetsägande namnet “Ökat informationsinflöde till brottsbekämpningen” så blir myndigheter, kommuner, skola, vård och socialtjänst skyldiga att rapportera uppgifter till polis och åklagare. Uppgifterna ska lämnas om polis och åklagare begär det, men uppgifter ska också lämnas på eget initativ “om uppgiften behövs i den brottsbekämpande verksamheten”. Vilka uppgifter handlar det om? I princip vilka som helst. Det kan handla om en enskilds kontaktuppgifter, umgänge, släkt, privatekonomi osv. Ofta sker detta i så kallat “förebyggande syfte” – ett brott behöver alltså inte ha begåtts.
Utöver detta har staten nu även infört möjlighet för mer hemlig övervakning och så kallade preventiva husrannsakan, utan krav på brottsmisstanke, samt högre straff och minskad rätt till advokat.
Det är tydligt att ingen av dessa lagar har till syfte att bekämpa brott eller öka medborgares trygghet. De måste istället ses i ljuset av de sociala kriser som härjar i samhället: varje dag kan vi läsa om barnfattigdom, om växande skulder och arbetslöshet, om klimatkriser, om flyktingkriser och om att vår regering aktivt stöttar folkmord. Vad är högerns svar på detta? Att omvandla dessa sociala frågor till säkerhetsfrågor, att prata om lag och ordning och nation istället för om fattigdom, klasskamp och solidaritet.
Men fängelsena är redan fulla – och inte av hårdnackade gängledare. En tredjedel sitter inne för simpla narkotikabrott, till övervägande majoritet folk som tillhör samhällets marginaliserade och socialt exkluderade. Det är fattiga, sjuka och rasifierade personer som i oproportionerlig grad utsätts för samhällets kontroll och döms till hårda straff när de begår brott. Ändå fortsätter de fyllas: enligt kriminalvårdens egen utredning kommer Tidöavtalet, om det följd, att ta Sverige från att vara bland de länder i Europa med lägst andel fångar till de med högst andel, vid sidan av Ryssland, Belarus och Turkiet. Regeringen har nu slutit avtal med Estland att hyra deras fängelseplatser för svenska fångar, och man utreder möjligheten att deportera dömda. Detta är en fascistisk politik som de nya lagarna möjliggör och expanderar.
Och kanske är det fel att prata om detta som ett högerproblem. Numera är inte borgerliga partier ensamma med att vilja inskränka våra demokratiska rättigheter. Socialdemokraterna, via sin rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho, har meddelat att de är för liknande politik och kallar deras politiska program för “repression med precision”. Vi kan alltså inte rösta bort den auktoritära utvecklingen.
Politikerklassen vill idag omdana hela välfärden till att bli polisens förlängda arm, samtidigt som de stryper intäkter till den faktiska utbildningen, stödverksamheten och vården. Det handlar om att, steg för steg, bygga upp en auktoritär stat som Tidöregeringen hoppas står redo när folkrörelserna vi ser på gatorna idag och missnöjet mot dagens folkmordsvurmande, rasistiska och kapitalistiska status quo har växt till nya höjder. För vem är det som kommer med pepparspray, tårgas och batonger när vi försöker skapa en bättre värld? Snuten. Vilka kommer när vi gör en facklig blockad för att driva in löner som chefen inte betalat, som skyddar strejkbrytare under strejk? Snuten. Vem angriper oss när vi försöker stänga ner nazimöten och folkmordsevent? Snuten. Vem står mellan maten i matbutiker och hungriga familjer när grossisthandlarna chockhöjer priserna? Snuten. Och varför gör de det? För att snutens jobb är inte att skapa fred och säkerhet. Deras jobb är att upprätthålla ordning – en ordning byggd på exploatering och utanförskap. Deras jobb är att skydda överklassens och statens intressen.
Den enda vägen framåt är att organisera oss. I fackförbund, i solidaritetsorganisationer, i studieförbund, i autonoma organisationer. De enda som kan se till våra intressen, göra våra kvarter genuint trygga, är vi själva.
Det vi ska göra är att visa att vi inte kommer älska snuten hur mycket de än försöker tvinga oss. Vi är inte ute efter att förolämpa snuten. Vi är här för att förolämpa hela det jävla snutsamhället de är en del av. Vi kommer aldrig ge upp, oavsett vilka lagar de stiftar, oavsett hur mycket de försöker hota och hänga ut oss online, oavsett hur mycket snutar får böla ut i media om hur synd det är om dem.
Vi kommer att fortsätta kämpa för en annan värld, en bättre värld, där vi äger allt tillsammans, och där snutar inte längre behövs. Men för att komma dit kommer vi behöva kämpa mot dem.
Så vad kan man göra? Polisbevakning är en typ av organisering där självständiga vängrupper om 3-5 pers observerar och dokumenterar polisaktiviteter som ett sätt att förhindra polisens misskötsel och brutalitet. Genom att systematiskt närvara, filma och använda sig av skriftlig dokumentation kan vi hjälpa personer utöva sina rättigheter och förespråka för varandra.
När våra institutioner för att hålla makten ansvarig misslyckas eller bryts ner, när vårt ord står mot polisens eller när de kan utreda sig själva och komma fram till att inget fel begåtts, fallet ansvaret att hålla makten ansvarig på oss. Vi måste vårda våra kamrater och läsa på om våra rättigheter.
Det finns en anledning till att Tidöregeringen attackerar civilsamhället genom strypta bidrag och smutskastning – arbetarklassens självständiga organisering är det främsta hotet mot deras makt. Så låt oss bli ett hot att ta på allvar. Låt oss bli ett hot mot alla auktoritära regimer, mot alla försök att inskränka våra fri- och rättigheter och mot fascismen i alla dess former. Länge leve motståndet!