Framåt kamrater deltog i Strike back- försvara strejkrätten i Stockholm. Vi hade förstås hoppats på en ännu större uppslutning, men känner oss ändå stärkta av att ha fått dela torg med tusentals kamrater. Norra Bantorget levde, för första gången på länge, upp till sitt gamla smeknamn ”Röda Bantorget”, och vi tvivlar inte en sekund på att svikarna i LO-borgen darrade på manschetten. Tal efter tal, fackklubb efter fackklubb, kamrat efter kamrat, tog kompromisslöst ställning mot alla försök att inskränka strejkrätten.
Efter manifestationen deltog vi i aktionsdagens blå finger, med fokus på att flytta strejken från arbetsplats och produktion till gata och infrastruktur. Med en förhållandevis liten massa lyckades vi visa hur enkelt det är för oss som lever i en stad att störa dess puls, även bortom vår möjlighet att lägga ner arbetet. Den här gången tog det kanske bara symboliska dimensioner, men alla verktyg i klasskampens verktygslåda behöver hållas slipade.
Vi tackar Stockholm för gästfriheten, och kan konstatera att Strike Back lyckats skapa en imponerande facklig bredd mot pampars och näringslivs hot. Kan den bestå har vi ett klart bättre utgångsläge nu än innan. Nu är det viktigt att helgen inte utgör slutet utan början på en upptrappning av kampen för alla arbetares rätt att kämpa och att organisera sig som de vill. Kampen fortsätter, inom och utanför våra fackförbund. Vi ses!