Lördagen den 26/10 fylldes av aktioner i solidaritet med folken i Chile och Kurdistan, möten mellan människor och en vilja att tillsammans fortsätta kampen mot kapitalism och fascism på hemmaplan. Dagen började klockan 10:30 på Götaplatsen där vi tillsammans med cirka 400 kamrater demonstrerade för att visa vårt stöd för upproret i Chile. Flera starka tal hölls, bland annat från en av våra medlemmar:
Kamrater!
Jag kommer från gruppen Framåt kamrater och vi ingår i ett nystartat nätverk som arbetar för att stoppa Turkiets invasion av Rojava. I Rojava går militären och jihadisterna in och plundrar, våldtar och förstör – och samma sak ser vi militären göra i chile, där över 40 personer har mördats, där tusentals har frihetsberövats och där många har försvunnit och saknas sedan upproret startade. I båda länderna står ungdomarna i första ledet för att stoppa militär och polis och kräver sin rätt. Piñeras fascism och Erdogans fascism skiljer sig inte åt fast de ligger i olika delar av världen. Båda två har gjort sig en förmögenhet på folkets bekostnad och båda två har skickat sina arméer på ett folk som kräver demokrati, rättvisa och jämställdhet.
Upproret vi ser nu är ett naturligt svar på den nyliberalism som har plågat Chile sedan 1973. Att inte ha råd att lämna barn på förskolan eller att ta tunnelbanan till sitt arbete samtidigt som man jobbar heltid är inget annat än ett ytterligare hån mot den arbetande befolkningen. I Sverige ser vi att högern vill göra samma sak som högern i Chile har gjort genom att privatisera skolor, apotek, sjukhus, järnvägar. Därför är det viktigt att vi enar våra kamper och knyter samman dom. För oavsett om det är en fascistisk milis i Rojava eller Pinochets anhängare i Chile eller den svenska högerns rasism så hatar dessa fascister samma sak, oss. Fascisterna är rädda för ett enat folk, fascisterna är rädda för de som kräver sin rätt och fascisterna hatar när vi kräver det som är vårt!! Så tillsammans med folket i Rojava, Chile, Libanon, Irak, Sudan så reser vi oss mot en korrupt elit. Tillsammans så visar vi att ett enat folk inte kan besegras!
Efter lite käk deltog vi i en blockad mot Resia arrangerad av Rojavakommittéerna. Med nymålade banderoller blockerade vi ingången i en timme som en del av en internationell bojkott-aktion mot Turkish Airlines.
Efter en stund anslöt NCDK:s demonstration. Demonstrationen stannade i linje mitt emot blockaden och tillsammans ropade vi slagord högre och högre. Det är allt för sällan en får stå med kamrater på sin högra och vänstra sida, samt med en likadan linje kamrater på andra sidan av gatan, och alla ropar med och till varann. Så starkt det är! Vi är beroende av varandra, styrkan, sårbarheten och våra varierande kunskaper. Det märks att solidariteten är gränslös!
Dagens sista aktion var en blockad mot Turkish Airlines på Landvetter flygplats. Tillsammans var vi ungefär 150 personer i olika åldrar bildade vi en stor ring framför bagagedroppen till ett flyg från Turkish Airlines, återigen med slagord, flaggor och banderoller. Någon i blockaden observerade att de hade flyttat bagagedroppen till andra sidan av lokalen för att försöka undgå oss, så vi bar våra fanor och röster dit. Det hände igen, så vi rörde oss igen. Men den tredje gången detta hände bildade polisen en blockad. I media står det att det uppstod ”tumult” och att demonstranter och polisen började ”knuffas med varandra”. Vad som hände var att en del av demonstrationen försökte ta sig igenom polisens blockad och blev fast i ett hörn, där vi blev behandlade med pepparspray och kraftiga batongslag. Detta våld var helt oproportionellt till vad som faktiskt hände, och polisen förklarade sig med att flera av oss gick med stänger (och hänvisade till flaggorna). Blockaden tog i stort sett slut kort efter detta – vi får inte glömma bort att ta hand om varandra.
Vi har alla olika sätt att hantera den fysiska och psykiska smärtan ordningsmakten, pepparsprayen och slagen ger. Någon delade ut mjölk för att skälja ögonen med, och en man med stora svullna ögon log innan han tog emot mjölken och frågade ”ja, men är den ekologisk?”. Andra försöker springa för sig själv, och andra klamrar sig panikslaget fast i sina kamrater. Även om reaktionerna var olika så var ingen ensam. Vi följde med varandra till toletten, lyssnade, hjälpte med att skölja ur sprayade ögon, hitta hjälp till den som behövde och stannade kvar tills en var säker på att sin kamrat klarade sig. På väg ut delade någon av oss ut choklad och vi mottog ett nummer vi kunde ringa om vi behövde prata i efterhand. En stor del av aktivism och anti-repressivt arbete är att ta hand om sig själv och varandra, och detta var ett starkt exempel på detta.
Hela aktionsdagen var fylld av solidaritet och styrka, mellan folken på plats och till folken i Chile och Kurdistan. Som en medlem i Rojavakommittéerna hörde en demonstrant säga: vi borde uppdatera ordspråket “el pueblo unido jamás será vencido”/”ett enat folk kan inte besegras” till:
“Los pueblos unidos jamás serán vencidos! ”/ “De enade folken – kommer aldrig att besegras!”
Framåt kamrater
27:e oktober 2019