Det händer att vi blir tillfrågade om att komma någonstans för att backa upp en antifascistisk mobilisering. Inte därför att vi är störst eller bäst när det kommer till antifascistiskt arbete, utan därför att vi kan. Vi har under åren, både innan och efter att vi bildats som formell organisation, varit tvugna att skaffa oss en del erfarenhet i frågan. Dessutom har vi en storlek och struktur som tillåter att vi skickar delegater, och försöker alltid göra det när vi blir ombedda. Oftast är det förfrågningar från mindre städer i Göteborgs närhet, men ibland dyker frågan upp genom något av de internationella nätverk vi är medlemmar i eller arbetar nära. Så var fallet med Budapest i Ungern den 8/2.
“Day of Honour” är en högtidsdag, officiellt förbjuden men mer eller mindre understödd av den högerextrema regeringen, till minne av ett utbrytningsförsök 1945. Budapest var belägrat av sovjetiska trupper och 45.000 tysk-ungerska soldater försökte, mot Hitlers order, att bryta sig ut ur staden. Bara 700 lyckades ta sig till tyska gränsen, men Ungerska nazister försöker skriva om historien som ett ärofyllt och framgångsrikt räddande av Budapest befolkning. Day of Honour består av två samlingar, en ren nazistisk ceremoni i centrala Budapest och en 60km marsch (samma som tyskarna flydde 1945) vilken samlar tusentals vandrare från hela det politiska högerspektrat.
Den förstnämnda ceremonin möts med en antifascistisk protest, förra året bara hundra personer stark. I år har våra kamrater i Autonomía Budapest arbetat hårt med att mobilisera även utanför den lilla vänsterpolitiska miljön, och lyckades även få ett större medialt genomslag. På plats samlade vi omkring 300 antifascister, och en liten bit bort samlade romska grupper och liberala partier ungefär 200. Protesterna slogs ihop (under jubel) och med våra 500 personer var vi samma antal som nazisterna en bit därifrån. Arrangörerna betraktar dagen som en succé och hoppas kunna bygga någonting större och hållbarare inför kommande år. Vi var givetvis aldrig i närheten av att kunna störa eller förhindra ceremonin, men dagarna var ett litet steg i rätt riktning.
Vad som var mest bekymmersamt för oss var hur fritt nazister kan röra sig i Budapest under denna deras högtidshelg. De och vi var beroende av samma kollektivtrafik för att nå samlingsplatserna, och helt orädda kom och lämnade de ceremonin i mindre gäng, iklädda merchendise från kända högerextrema organisationer eller utklädda till fyrtiotalets SS-soldater. Man uppmanas gömma politiska flaggor, HBTQ-symboler eller andra tydliga identitetsmarkörer när man rör sig i Budapest – en situation helt motsatt den vi är vana vid i Sverige, där det istället är nazister som måste komma och lämna samlade och under polisiärt beskydd.
Från Budapest tar vi med oss ungerska antifascisters mod, nya kontakter i centraleuropa och en stolthet över att vara en del av en internationell rörelse mot fascism, från segern 1945 till Kungälv 2019. Så länge den här typen av rörelser existerar och mobiliserar så tänker vi göra detsamma. Framåt!
